Jörgen Andersson


En av dem som startade "Fjällbete" och kampanjen "Mjölk är tjockare än vatten".

Två tredjedelar av världens befolkning får sin mat direkt från lokala småföretag. Livsmedelsindustrin som kontrollerar de bästa jordarna och de största resurserna försörjer därmed bara en tredjedel av oss. Samtidigt orsakar den de största miljöskadorna och en global epidemi av kostrelaterade sjukdomar.

Det är helt logiskt att livsmedelsindustrin gör vad den kan för att öka sina marginaler. Därför producerar industrins bönder mer och mer spannmål, bönor och sockergrödor. Därför tvingas våra husdjur, i likhet med oss själva, äta detta ”superbilliga” foder. Och därför blir det hela tiden svårare att hitta ”riktig mat” i våra butiker.

Livsmedelsindustrin får också hjälp från offentliga organisationer. Kostrådgivning, lagstiftning och forskningsresultat sammanfaller påfallande konsekvent med industriella särintressen.

Det finansiella systemet befolkas av seriösa människor som ansvarar för andra människors sparpengar. Genom att ”bara” prioritera finansiell avkastning på insatt kapital driver de utvecklingen vidare nedåt. Ska de skyllas mer för konsekvenserna än vi andra som ”bara” köper och ”bara” producerar billig mat?

De stora företagen och våra offentliga institutioner kan aldrig lösa det här själva, och den insikten är jätteviktig, för det är den som ger oss ansvaret för våra egna liv och den fortsatta utvecklingen.

Fritt gående kor, Sverige. Foto, Tankesmedjan Ida.

 

Hur produceras då mat som gör oss själva och ekosystemen friskare och starkare?

1. Vi bönder och konsumenter måste förstå och känna varandra. För endast då kan ”mellanhänderna” tjäna våra intressen istället för att vi bara ska tjäna deras.

2. Vi måste förstå och respektera naturen och ”hjälpa” den hålla oss vid liv.

 

  • Då krymper produktionen av spannmål, socker, majs och palmolja etc.
  • Då blir det mindre gris och mindre kyckling.
  • Då blir det fler kor, får och getter som äter gräs och inte kraftfoder.
  • Då blir det mindre fjordgris (lax) och mer karp.
  • Då blir det mer näringsrika grönsaker och rotfrukter på bordet.

 

Traditionellt jordbrukande är tyvärr ett ”markernas katastroftillstånd”. Vi vänder upp och ner på jorden, och förhindrar systematiskt de processer och den biologiska mångfald som bygger matjord, och vi reagerar inte när vattendragen flyter mot havet, bruna av jord. De öppna landskapens naturliga tillstånd är permanenta trädbevuxna gräsmarker som betas och trampas av miljontals djur. Växterna, djuren och mikrolivet utvecklades tillsammans i ett ömsesidigt beroende, och de bygger tjocka matjordar som i sin tur binder enorma mängder kol och vatten.

När vattnet på så sätt magasineras i matjorden så kan vattendragen rinna fridfullt året runt med friskt och klart vatten, (så även där det regnar sällan), och bara en blygsam ökning av mängden kol i marken sänker koldioxidhalten i atmosfären till förhistoriska nivåer. (Kolet är nu 50% i matjorden 25% i växterna och 25% i atmosfären.)

Grönsaker kräver små arealer och mycket arbete. De ger oss därför, till skillnad från spannmålen, bra mat med obetydliga skadeverkningar på matjordarna.

De gräsätande korna erbjuder de viktigaste lösningarna på mänsklighetens allra största problem. Mat, vatten och trygghet för 9-10 miljarder människor. Kornas roll är bara delvis att ge oss mat på ett resurseffektivt sätt. För det är byggandet av våra matjordar som är det allra viktigaste. Landskapet ska skötas på ett sätt som härmar naturen, och runt om i världen lär sig bönder just nu hur man gör. Deras resultat är både häpnadsväckande och vetenskapligt säkerställda. De fördubblar och tredubblar jordarnas kolhalt och vattenhållande förmåga på bara 10-15 år. Maten de producerar är mer näringsrik och de t.o.m. tjänar bättre än de gjorde som industribönder.

Tid för lek. Foto, Tankesmedjan Ida.

Men hallå nu, korna är väl orsaken till allt ont?

Skrupelfria opinionsbildare missbrukar ingenjörsvetenskaperna och uttalar sig om ”det komplexa” (naturen), med ”det komplicerade” (fabriken) som referensram. Växthusgaser från industriell förbränning av biomassa kallas ”klimatneutrala”, medan de som bildas i våmmen på en ko utgör ”klimathot”. (Bioenergi är ju en utpräglat ”big business” och om man bara kunde få bort boskapen från så kallat ”lågproduktiva” marker i t.ex. Afrika så kan man istället etablera lönsamma bioenergiplantager. Det är ju inte bara industriell matproduktion som tränger undan de lokala småföretagarnas möjligheter att hålla liv i två tredjedelar av världens befolkning.)

Men oavsett hur mycket eller hur lite metan som vitala ekosystem med många betesdjur nu tillför atmosfären, så är denna mängd en nödvändig konstant för att naturen ska kunna pressa tillbaka mer och mer kol från atmosfären ner i marken. När vi dessutom värderar vad som är viktigast så har vi ett mindre problem med för mycket kol i atmosfären, och ett större problem med för lite i matjorden.

Race to the bottom

Livsmedelsindustrin kan bara unna sig att vara snäll mot människor och djur så länge det inte äventyrar vinsten. Tävlingsreglerna går ut på att ta mest betalt för lägst kvalitet och dumpa störst andel av produktionskostnaderna på allmänheten. Vi har tack och lov en motståndsrörelse mot de alltmer uppenbara konsekvenserna av de här spelreglerna. Människor som söker lösningar och som vill förstå, men som vilseleds av företagen, ”politiken” och institutionerna som inte vill/kan förstå helheten.

Konkreta lösningar

Holistic Management, kunskaperna om hur företag med hjälp av betesdjur kan bygga matjord och hållbar välfärd har funnits i 30 år, men det är först nu och med Internets hjälp, som det satt fart. Crowd Equity Funding eller Lokalkapital ger allmänheten, via Internet, en ny möjlighet att själva investera direkt i små företag som de tycker om och behöver. Tillsammans ger de här två innovationerna konkreta möjligheter att göra världen bättre.

För när fler vill ta mer ansvar så vill de också veta vad deras sparpengar gör. Då kan fler små företag förverkliga sina idéer trots att de är små, och trots att de inte bara vill ge avkastning i form av pengar.

Våra stora företag och offentliga organisationer är inte ondskefulla. De är bara ”på rymmen” så länge vi som kunder och medborgare inte väljer att ta mer ansvar för oss själva. Medvetna lokala ekonomier behöver service från såväl stora företag som från ”det offentliga”. De köper en och annan traktor, men avstår nog från Monsantos produkter som inte tycks kunna stärka lokalsamhällen någonstans. Framtidens politiker kan då driva reformer för riktig marknadsekonomi där varje producent av varor och tjänster måste betala alla sina kostnader själv, inklusive de miljömässiga och de sociala.

Och så kan vi få köpa ”det billigaste” och ändå leva lyckliga i alla våra dagar.

Jörgen Andersson

Lokalkapital

Nordic Savory Hub

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page