Åsa Ingårda

Åsa Ingårda, landsbygdsföretagare längs väg 223. Bor på Innebergagård, Nyköping

Besökare utbrister ”­skylta med färgglada skyltar så att ni syns tydligt”. Vi har gått ­kurser i marknadsföring, lärt oss att grafisk profil, typsnitt och färgval är viktigt för att kunden ska hitta just mitt företag.

Vill jag ha en skylt så får jag ansöka om en skylt. Ansöker jag är det inte självklart att jag får en skylt, Trafikverket bedömer behovet. Får jag en skylt bestämmer inte jag vad som ska stå på skylten. Har jag butik får det stå Butik eller Gårdsbutik, inte specificering av produkter eller personligt namn som till exempel Butik Inneberga. Skylten är vit och texten är svart och det finns ett typsnitt.

Tänk dig att du går på gå­gatan i Nyköping, vid varje ­butik finns en vit skylt med svart text där det står Butik.

Det är så vi har det på landet.

Om jag får min skylt (får och får, varje skylt kostar 5 000–10 000 kronor beroende på var den ska placeras, uppsättningskostnaden varierar) så vore det ju bra att kunna informera om min butik har öppet eller stängt. Den informationen är ej tillåten, inte heller egen skylt med sådan text. Trafik­verket ­säger nej, de hän­visar till att ha en hemsida. Planerar jag att öppna verksam­heten inom kort så är det förstås helt galet. Det finns handläggningstider, minst tre månader. Här finns exempel på ansökan ifrån mars ena året och där beslut lämnades 1 år ­senare.

Butiksskylt

Struntar du i byråkratin och ­sätter upp din skylt, finns risk att det går som det gick nu, skyltarna plockas bort. ”Envisas” du med att sätta upp skylten igen, finns hot om polisanmälan.Så de partier som hävdar att landsbygden ska leva och som så varmt talar om småföretagande: Vi behöver en attitydförändring. Det måste till ett förhållningssätt som utgår ifrån: Vad roligt att du startat företag, vad kan vi hjälpa dig med?

Det krävs utbildning, även Trafikverket ­måste bli kundorienterat. Det måste räknas på hur ­mycket vårt land förlorar dagligen i ”otjänade” pengar på grund av tröga system. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Ingen tjänad krona = ingen skatte­intäkt. Tjänad krona = skatteintäkt. Om dessa tjänstemän får tjäna sina egna pengar, kanske det kan resultera i att jag och mina kollegor får våra skyltar?

Någon, ”större och starkare” måste föra vår talan och säga: det är klart att detta kan lösas.Vem tar stafettpinnen? På departementen hänvisar man till att det redan är löst., ” det läste vi redan 2008, Du kan ju få upp en skylt som säger gårdsbutik – det bör du väl vara nöjd med!”

Det finns inte en företagare i sta’n som skulle acceptera det – det accepterar inte heller jag.

Är jag den enda som råkat ut för detta. Är skyltfrågan löst i resten av landet?

Nu skall vi i Sverige satsa på de gröna näringarna. Turisterna skall välja Sverige och allt fantastiskt vi har att erbjuda på landsbygden. Det är bra och det är något som vi som arbetar på landsbygden arbetat för länge. Men så länge skyltfrågan inte är löst och vi inte kan berätta på ett tydligt sätt att vi finns, så är det helt omöjligt att lyckas.

Åsa Ingårda, landsbygdsföretagare längs väg 223

Läs svar på debattinlägget!

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page