Patrik Ohlsson

Patrik Ohlsson är bonde från Höjen, mellan Kil och Edsvalla i Värmland. Ordförande i LRF Värmland. Engagemang i flera av lantbrukets intresseorganisationer, genom åren en ofta återkommande debattskribent i lantbrukspressen och allmänmedia. Oftast rörande det aktiva lantbruket, men även landsbygdsföretagandet och förutsättningarna för att bo, besöka och verka på landsbygden. Skriver varje vecka i LRF-Värmlands medlemsbrev om alla aspekter av de gröna näringarna, från äganderätt via syltkok och Rumänskt hästkött till naturresursen tystnad.

Tagelskjorta är inte Värmlands bidrag till att rädda världen. (Möjligen en i viskos…)

Det finns 1,3 miljoner hektar produktiv skogsmark i Värmland varav nästan 60 % ägs av familjeskogsbrukare. Den årliga tillväxten i den Värmländska skogen är ca 8,8 miljoner m3sk. Med siffror kan man göra mycket roligt. Jag var på Värmlands klimatråd för någon vecka sedan. Det pratades mycket om anpassning till ett förändrat klimat och om minskade utsläpp. Jag tror det är sånt vi behöver göra, men funderade lite på vad som är vårt viktigaste bidrag egentligen.

Några grova överslag ger följande förhållanden mycket förenklat men ändå illustrativt. Det sägs att Sveriges andel av de globala utsläppen av klimatgaser är en promille. Värmlands andel skulle då i grova slängar vara 3 miljondelar. Om vi räknar på den Värmländska skogen och gissar att den växer som medel för världens skogar så skulle det vara 60 miljondelar. Om vi förenklar ytterligare och påstår att skogen är det som bäst binder klimatgaser skulle således Värmlands andel av lösningarna vara 20 ggr så stora som problemen.

När man ser detta blir det ganska enkelt att se vad vi i första hand ska bidra med för att rädda världen. Det är inte tagelskjortor och självutplåning utan att göra så mycket nytta det bara går med den Värmländska skogsråvaran. Vi ska sköta skogen så att den producerar så mycket biomassa som möjligt. Vi ska sedan använda den till att ersätta fossila resurser för bränsle och råvaror som idag har fossilt ursprung. Vi säger att vi behöver byta den svarta kolatomen mot den gröna. Nu finns det inga vara sig gröna eller svarta sådana, men vad vi menar är att allt som går att göra med olja faktiskt går att göra med förnyelsebara resurser.

Vi har under två sekler levt i en fossildriven ekonomi. Om ett par decennier är den eran slut. Vi behöver nånting nytt. En bioekonomi.

I Värmland har vi goda förutsättningar att bli ledande på detta. Av den anledningen kommer vi i LRF Värmland jobba mycket med det de kommande åren. Det innebär spännande affärsmöjligheter för de Värmländska skogsägarna för mer än plank o bräder o vätskekartong och flis till värmeverket på Heden. Det ska bli flygbränsle. Nya förpackningsmaterial. Kemikalier för industrin. Dyra små droppar för medicin och kosmetika och hudvård. Kalsonger och bildörrar.

Bioekonomi och möjligheter för Värmland och de Värmländska skogsägarna.

Sånt ska LRF hålla på med mer tycker jag, och Värmland bör bättre förstå potentialen och vad vårt bidrag till världen är.

Patrik Ohlsson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page