Hans Luthman

Har bakgrund som språkvetare och författare, med mångårig erfarenhet av innovatörskapets villkor - aktuell med boken Innovationsresan.

Sverige bär på en stolt uppfinnartradition alltsedan Alfred Nobels dagar och utgör något av uppfinningarnas Mecka med världens blickar särskilt riktade mot sig i samband med de årliga Nobelfestligheterna! Sverige tillhör också de länder i världen som alltjämt ligger i framkanten när det gäller innovationer och intar en toppposition i EU:s innovationsliga under de senaste åren. Dessa betraktas som en gigantisk vinstgenerator för stat och samhälle med etablering av nya företag, ökad sysselsättning och ett ökat skatteunderlag. Historien ger oss exempel som dynamiten, gasfyren, kullagret och pacemakern.

Nu höjs dock alltmer alarmerade röster från forskarhåll över att Sverige i dagsläget börjar tappa i innovationskraft där innovativa näringar minskar i förhållande till utvecklingen i omvärlden. Detta trots stora satsningar på forskning och utveckling? Problemet är allvarligt då tillväxt och välfärd skapas genom utveckling och framväxten av främst nya småföretag. Under de närmaste åren kommer därför antalet lönsamma innovationer vara helt avgörande om ett land blomstrar eller stagnerar. För de länder som hamnar i stagnation innebär det arbetslöshet, minskade skatteintäkter och därmed minskad välfärd.

Framtiden ligger i allas våra händer!

Ett innovationsvänligt och hållbart samhälle behöver därför skapa goda grundförutsättningar för ett vidare fält av aktörer – såväl för forskningen inom universitet och högskola och framförallt för de många fristående uppfinnare som får ytterst lite uppmuntran av dagens innovationspolitik. Närmare 16 miljarder lägger staten årligen på universitet och högskolor med en betydligt blygsammare satsning på enskilda uppfinnare. Här finns en enorm och outnyttjad idékraft som ligger och gror ute i den svenska uppfinnarmyllan som i dagsläget, enligt studier från Reforminstitutet, likväl står för drygt en tredjedel av de banbrytande uppfinningarna där samtidigt universiteten bara svarar för 20 procent!? Resten står privata företag för.

Från skilda forskarhåll framförs därför krav om att den svenska innovationspolitiken måste ändra kursriktning för att bli mer s k evidensbaserad, det vill säga att regeringen följer upp Reforminstitutets analys och mer löpande tar reda på vilka innovationer som tas fram i Sverige och hur den bakomliggande processen ser ut. I decennier har svensk forsknings- och innovationspolitik fördelat stora belopp mer urskillningslöst utan närmare insikter var och i vilka sammanhang de viktigaste innovationerna skapas. Förslag har därför väckts att ge större stöd till innovativa lärosäten, där det inte längre duger att ge ännu mer stöd till miljöer som skapar få innovationer.

Det här bör kunna utgöra en av flera utmaningar för det av regeringen nyligen tillsatta innovationsrådet med bland annat en strävan att uppmuntra och öka antalet innovationer från enskilda uppfinnare liksom att se över skolans roll i arbetet med att öka Sveriges innovationskraft.

Om Sverige ska lyckas återta sin position som världens ledande innovationsland så handlar det ytterst om en mobilisering på bred front som dels uppmuntrar de mer innovativa idékrafterna inom såväl akademin som bland företagen och framförallt fångar upp den uppfinnarpotential som av hävd frodas i de svenska folkdjupen

Det är Sveriges stora ödesfråga!

Hans Luthman (Debattör och författare – aktuell med boken Innovationsresan (Gidlunds, 2015)

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page