Jonas Wangsten

Småbrukare på en prästgård utanför Grums. Marknadsförare som gärna debatterar kring frågor som rör miljö, landsbygd, hälsa, jordbruk, ekonomi, energi m m.

Det svenska jordbruket måste tänka i nya banor.

Naturskyddsföreningen propagerar hårt för att vi skall äta 100% ekologiskt. Miljöpartiet önskar 50 %. Dagens jordbruk kan av olika skäl inte leverera detta. Från många jordbrukare hörs klagomål som till exempel att det ekologiska ger lägre skördar, ger större arbetsinsats eller är mycket osäkrare. Igår nåddes vi av en debattartikel från fyra SLU-forskare som hävdar att ekologiskt lantbruk är dåligt på i stort sett alla mätbara parametrar.

Problemet är att både de som förespråkar eko och de som tycker att kemijordbruket är bäst väljer att titta på fel sak. Det är nämligen storleken på jordbruksenheten som är avgörande.

Potatissättning. Foto, Tankesmedjan Ida.

Om man, som jag, vill att så mycket av matproduktionen som möjligt skall vara ekologisk och i samklang med naturen så behöver man se Sveriges matproduktion i ett historiskt perspektiv. År 1800 var vi 2,3 miljoner människor i Sverige. 150 år senare var vi 7 miljoner. På den tiden utvecklades jordbruket så att alla 7 miljoner försörjdes och att det till och med producerades ett överskott att exportera. Detta lyckades man med i stort sett utan att använda några fossila eller importerade insatsvaror. Den stora anledningen till ökad matproduktion var övergången från ängsbruk till ett vallbaserat jordbruk med kvävefixerande baljväxter. Även bättre växtföljder, täckdikning, förbättrade hästredskap, organiserad växtförädling och inte minst skiftesreformen bidrog till ökad matproduktion.

Förbrukningen av annan energi än solens var försumbar. En mer resurseffektiv jordbruksproduktion har vi aldrig haft. Givetvis fanns det många gårdar. Många små familjejordbruk. Växtodling och djur på samma gård. Slutna kretslopp. Och många människor arbetade med matproduktion.Motivet bakom skiftet från sol till olja var inte att öka matproduktionen utan att kemi- och oljeföretagen behövde få avsättning för sina produkter efter kriget samt att industrin behövde arbetskraft. Totalproduktionen av mat har i stort sett inte förändrats i Sverige sedan oljedriften tog över.

Fritt gående kor, Sverige. Foto, Tankesmedjan Ida.

Det jag menar är att det finns ett problem att gå ut och kräva 100% eko som SNF eller önska 50% som MP. Att man börjar i fel ända.

Dagens storskaliga jordbruk kan inte bli hållbart om det ställer om till ekologiskt. Det är det storskaliga som är problemet.

Kraften bör istället läggas på att öka möjligheterna för det småskaliga att växa. Det är de som lättare kan sluta kretslopp och leva i samklang med naturen. Med det småskaliga jordbruket så spelar det ingen roll med märkningar som till exempel KRAV. Ofta är den mat som produceras småskaligt betydligt bättre än vad KRAVs regler ger.

Givetvis behövs det betydligt fler människor engagerade i matproduktionen. För utan det så kan vi inte ställa om till ett hållbart jordbruk. Och det är ett hållbart jordbruk som vi måste sträva efter. Som MP, SNF och alla andra miljö- och matorganisationer måste propagera för. Ekologiskt kommer på köpet…

Precis det här skriver en annan SLU-forskare om: http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/alla-nyheter/2014/10/smaskaligt-jordbruk-kan-matta-manga-munnar/

Jonas Wangsten

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page