Margaretha Runvik Wickberg

Journalist, SR Värmland 84-95, SR Väst Skrivarstugan 99-01, startade Förlaget Pärlemor 96 (har bl a skrivit en biografi om John Ericsson), Sebrafilm/Global Kunskap 06-08, Startade Tankesmedjan Ida 2012. Älskar att måla, skriva, väva, segla, timra och mycket annat. Stor familj med många härliga framtider!

Ända sedan i somras har de sett hur deras nya arbetsplats växt fram, sakta men säkert. Ja, om man jämför med förr i tiden kanske man skulle säga att det gått fort.

- Det är så roligt när korna äntligen kommit, säger Maria där hon står och föser in korna till mjölkroboten. Några veckor tidigare var hon i Istorp, nära Hårred i Halland, där korna kom ifrån, för att hälsa på och lära känna dem. Erik och Maria har köpt en hel besättning av Holsteinkor, som är vana vid varandra, vilket underlättar starten, trots att korna inte är vana att mjölkas av en robot. De var inte ens vana att gå fritt i lagårn, vilket förmodligen blev en trevlig överraskning för dem.

Plötsligt var det som i flera månader varit en byggarbetsplats, även om det var förvillande likt en lagård, nu till hälften bostad åt dessa svarta och vita mjölkproducerande kor, några kvigor och ett par nyfödda kalvar.

Några av korna har redan kalvat i sitt nya hem. Foto, Tankesmedjan Ida.

Maria och Erik är 24 respektive 22 år, nygifta och har två små barn, Matilda och Arvid. Båda är uppväxta på landet. Maria på den gård som de nu satsar sin mjölkproduktion på och Erik med farföräldrar som hade gård. De har båda dessutom valt att utbilda sig till lantbrukare och arbetat på olika gårdar. En bra grund att stå på, när man satsar för att bygga upp hela sin framtid på mjölkkor.

- Erik har sådana djurögon, mer än jag, säger Maria och skrattar. Fast hon är själv en person som vurmar för allt levande. Katter, hundar, minigrisar, kor och hästar har hon tagit hand om och det märks på henne hur mycket just djuren betyder i deras nya satsning.

I Sunne kommun har bygget närmast varit den största arbetsplatsen under långa perioder i år. Många lass med grus, frakter av material och maskiner har åkt fram och tillbaka. I baracken bredvid har byggarbetarna bott, inhyrda av danska Gråkjaer, som byggentreprenaden heter. Hemma i Danmark har det varit dåligt med jobb, men faktum är att de kunnat bygga i Sverige under en längre period. Detta för att antalet mjölkbönder ökar igen, trots att det varit svårt för mjölkbönder en längre tid.

Maria och Erik. Foto, Tankesmedjan Ida.

I hela Sverige finns idag 4 706 mjölkföretag, 2008 fanns 6 573, d v s 1 867 färre mjölkgårdar 2013. I Värmland fanns 119 företag i dec 2012, medan det fanns 320 gårdar 2001. Och då ska man komma ihåg att siffran var ca 1 000 på 80-talet, bara i Värmland!

Att så många behövt läggas ner beror både på att mindre gårdar inte varit lönsamma att bruka, på generationsskiften där ingen kunnat eller velat ta över och att mjölkpriset är så lågt, jämfört med t ex vatten på flaska. Precis som Maria och Eriks syskon är det många som arbetar i andra yrken. Då är det inte så lätt att ta ett beslut om att ta över familjegården.

Oftast handlar det om generationsfrågor, om möjlighet att göra investeringar, vilket kan vara svårt. Banker är inte lika intresserade av att låna ut pengar till investeringar på landsbygden som i staden. De har heller ofta inte lika stor kunskap om lantbruk som andra näringar. Banker behöver säkerhet och kräver mer än avkastningen av själva produktionen, som t ex skogsinnehav.

- Vi ska ju producera mjölk, så det är ju den som ska betala det hela, säger Erik. Så länge mjölkpriset inte sjunker går det bra. Nu bygger priset på världsmarknadspriset, och inte som förr, då priset var reglerat.

- Nu får man helt enkelt tänka på ett annat sätt, mer affärsmässigt och långsiktigt, fyller Maria på. Det kommer ju att vara knackigt först, så är det ju. Det blir bättre, lägger hon till snabbt och skrattar försiktigt. Det är svårt att konkurrera med de som har andra regler, där det inte är lika höga krav, som t ex i USA. Att en del mejerivaror hemma kommer från Danmark beror ju på att vi inte ha tillräckligt med mjölk i Sverige.

Maria och Erik gifte sig tidigare i år. Foto, Tankesmedjan Ida.

De är helt införstådda med att de måste lösa problemen och inte gräva ner sig.

- Vi har ju sett att det har hänt ibland på en del gårdar, säger Erik engagerat och blir nästan arg. De talar inte om för någon om sina problem. Det vore bättre att söka hjälp i stället.- Det kommer inte att bli ett 7-till-4-jobb, mer som en livsstil, lägger Maria till. Hon ler och säger: Det är ju Erik och jag som ska gå här, för vi har ju inte råd att ha någon anställd.

De har ändå byggt riktiga utrymmen för personal och har möjlighet till vila och fika, som andra arbetsplatser har. Dessutom finns hygienzoner, som man måste passera när folk vill komma och titta. Det skyddar naturligtvis korna, också.Korna går fritt i lagården. De bestämmer själva när de ska mjölkas, vilket förstås är olika beroende på hur mycket mjölk de producerar. Roboten kan genom de chip som korna har i ett halsband runt halsen känna igen varje ko, analyserar snabbt mjölken och ser hur de mår. Om det är något problem får Erik och Maria ett meddelande. Det kan hända nattetid också förstås, vilket kan bli påfrestande, men de är inte oroliga:

Arvid och pappa Erik med full koll på läget. Foto, Tankesmedjan Ida.

- Vi kan se vad som händer i lagården och med korna i datorn. Man kan kolla helt vad som hänt under dagen. Vi bor 2 kilometer bort och vid ett nattlarm t ex vet man i förväg, eller delvis, vad som hänt. Om det inte är så allvarligt, som att en ko t ex bara ställt sig i vägen i mjölkroboten och vägrar flytta på sig, så behöver man inte rusa iväg. De andra korna får vänta lite, tills vi kommer och flyttar på henne.

Gården heter Kisteruds Lantbruk och på den här grenen är Maria vd och Erik anställd, även om de kommer att dela på ansvaret. Marias bror Johan arbetar sedan tidigare med spannmålsodling och har köttkor på den andra grenen av familjegården, efter pappa Ola slutade som bonde och jobbar med annat.

- Johan och jag kollade på olika alternativ och så träffade jag Erik, som också är lantarbetare och arbetar med djur, berättar Maria. Det hade krav på oss att någonting måste hända, annars skulle vi inte kunna ha kvar gården.

Det har tagit hela sommaren och hösten att bygga lagården. Foto, Tankesmedjan Ida.

Johan fortsätter med just växtodlingen för att de båda grenarna ska kunna komplettera varandra.

- Vi inriktar oss bara på det som vi är bra på, som att arbeta med djuren, säger Maria. Vi har djurögon och Johan är en duktig växtodlare. Många bönder idag ska sköta allting och det gör dem sönderstressade. Det slipper vi.De är inga romantiker, utan väl medvetna om hur mycket arbete som krävs. Erik har tidigare arbetat på en gård med en annan form av robot, så han känner sig ganska trygg inför framtiden. De vet att det kommer att krävas mycket jobb i början, innan korna är invanda vid roboten, men det skrämmer dem inte.- När korna väl förstår vad som krävs för att bli mjölkade är det inga problem.

Båsen, med sköna mattor att vila på. Foto, Tankesmedjan Ida.

Så småningom kommer gården att ha två robotar. Då är planen att det ska finnas 140 djur, varav några kvigor, d v s kalvar, som får växa upp på gården. Det blir ett ständigt tillflöde av kvigor, eftersom Erik och Maria själva inseminerar korna med könsseparerad sperma (så korna inte föder tjurar), vilket gör att det blir ytterligare en besättning av mjölkkor så småningom. Men dit når de inte förrän om några år framöver. Då räknar de med att det ska vara 120-125 kor som mjölkas och resten träningskvigor, som tränas in.

Lagården är klimatreglerad och skön för djuren att vistas i. Att djuren har det varmt och skönt på vintern är ju bra, men risken med en sådan ny anläggning kan vara att djuren inte vill gå ut på sommaren heller. Då är det svalare och färre flugor inne.

- I ett sånt här system kan du inte stänga ute korna i sex timmar, berättar Erik. Vill de vara inne så säger lagen att de ska ha tillgång till att gå ut, vilket de har, för dörren är ständigt öppen. Däremot kan en ko som inte blivit mjölkad på t ex 14 timmar stoppas i den s k betesgrinden, där datorn känner av vilken ko det är. Hon blir bara skjutsad runt, så hon kommer in igen och blir mjölkad. En nymjölkad ko, däremot, släpps ut.

Hela släkten har engagerat sig i projektet. Foto, Tankesmedjan Ida.

Alla i familjen har varit med och hjälpt till i starten – det är ju ett familjeföretag. De är fem barn i Marias familj och tre av de andra har helt andra jobb, men har möjlighet att hoppa på senare, om de skulle vilja längre fram. Och Maria säger att de är glada över vad de fått höra av folk runt om:

- Vi har fått god respons från bygden. Många tycker att det är kul att vi satsar.

Erik är också uppfödd på en gård, med farmor och farfar som hade mjölkkor. Hans val att börja på Lilleruds Lantbruksskola för att bli djurskötare var inte helt populärt i familjen, men han visste vad han ville redan då. Under det första året efter skolan arbetade han som svetsare och montör, innan han fick jobb på en gård.

- Det viktiga är att det funkar med oss tre, Johan, Erik och mig, säger Maria. Vi får hjälpa varandra så vi får ledigt ibland, också. Det kommer att fungera som vilket jobb som helst. Vi är unga och satsar och det är bra reklam för dem som vill, men inte törs satsa.

Marias farfar har också goda råd från sin tid som bonde. Foto, Tankesmedjan Ida.

När djuren har vant sig och mjölkningen börjat kommer gården att producera 2 000 liter/dygn. Varannan dag kommer de att leverera 4 000 liter. Detta på enbart en robot. Senare tillkommer ännu en robot.

De poängterar att jordbruk idag inte ser ut som förr. Många tror att det är smutsigt jobb. Idag är det modernt och rent och allt sker inte heller med handkraft, utan med maskiner. Likadant som det är på andra industrier, där många fortfarande går i tron att det är skitigt och hårt jobb. Erik tycker att det är konstigt att inte fler drömmer om att jobba med djur, som kor t ex.

- Det är jobb och det behövs. Dessutom vore det bra för näringen om de som slutar producera mjölk kunde arrendera ut sina gårdar, för de som satsar nytt och inte har råd att själva köpa en gård.

Maria övervakar och hjälper korna i början. Foto, Tankesmedjan Ida.

Kisteruds Lantbruk har också maskin- och växtodlingssamarbete med en annan gård.  Några av kvigorna kommer att kunna beta på andra delar av gården, vilket gör att det öppna landskapet behålls. Kanske t o m de betade strandängarna nedanför gården vid sjön Aplungen kommer tillbaka, beroende på om djuren vill vara där.

- Det är skönt att veta vad man vill bli, säger Erik och erkänner att det pirrar i magen. Det är ett fruktansvärt stort steg att gå från att vara anställd, fast med ett intresse för arbetet. Vi är fortfarande så unga och ska nu ha hela ansvaret. Man blir ju inte fullärd direkt, men vi har som tur är många att fråga.

Halva lagården fylld. Om några år kommer de att satsa på en robot även i den andra delen. Foto, Tankesmedjan Ida.

- Vi har köpt kor som stått uppbundna och är helt nytt för dem. Det är 2 till 4 veckor med kaos! Det säger Maria och skrattar gott.

Erik är stolt över anläggningen, som står och lyser i vintermörkret.

- Sverige har en av världens strängaste djurregler och det gör det svårt att konkurrera. Därför borde man vara rädd om svenska bönder, de som vill arbeta med bra djurhållning och vågar satsa. Vi behövs för Sverige är heller inte självförsörjande på mat och om det skull bli krig eller något liknande och vi skulle få importförbud eller det blir omöjligt att importera, då skulle vi svälta i Sverige.

Margaretha Runvik Wickberg, Tankesmedjan Ida

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page