Christer Mattsson

Ung, driven, decentralistisk skogsmästarstudent från norra Jämtland. Intresserad av allt ifrån teknik, skog, landsbygdsutveckling och självklart politik.

Landsbygd. Skriver man det ordet så kommer det alltid upp associationer hos människor. Hos vissa kan associationen bestå av vidsträckta fjäll, skoterkörning, fiske och oerhörda ytor ”orörd” vildmark. Hos andra en jobbig uppväxt, där man hade den ständiga längtan att lämna byhålan för att aldrig igen återvända.

Själv så associerar jag hur som helst landsbygd mer positivt och med känslan av frihet där möjligheten till att plocka svamp och bär, fiske i fjällsjöar, jaga och leva sida i sida med naturen. Jag förknippar landsbygd med min egen uppväxt i Norrlands inland där man inte behövde låsa cykeln, bilen eller huset och som en av de allt fåtaligare platser på jorden där man morsade på varandra när man möttes på vägen, i skogen eller utanför affären. Oavsett om man dock växt upp på landsbygden eller i en stad man inte törs se okända i ögonen man möter på gatan så är ändå svensken otroligt efter i landsbygds- och regionalpolitiken.

Om svensken lyfter blicken från sin egen navel och tittar mot väst och vårt kära grannland så ser hon helt plötsligt en annan bild än bilden av den svenska, sakta utdöende, landsbygden. Hon ser plötsligt inte en landsbygd som bespottats och utnyttjats, en landsbygd som förbannats, kolonialiserats och felaktigt beskyllts för att bara kosta pengar eller som ett fattigt styvsyskon.

Lyfter vi blicken så ser vi ett land som tar hela sitt lands potential på allvar och tillvara, vi ser ett land där man istället för att samla pengarna på hög i de större regionerna återinvesterar medlen som landsbygden producerar i just landsbygd, där de faktiskt hör hemma.

Luleälven i Norrbotten, med 15 kraftverk. Foto, Markus Teilus, Sista Droppen.

I dagsläget finns det dock fortfarande otroligt mycket som produceras på vår egen landsbygd, de skogliga inkomsterna, vårt inhemska livsmedel, metallerna i våra tekniska apparater och inte minst i princip all elenergi som vi dagligen brukar. Landsbygden påverkar trots allt i allra högsta grad landets tillväxt, vare sig den stadsboende majoriteten vill det eller inte.

Istället för att se landsbygden som en kostnad borde ni se den i sin rätta bemärkelse, en tillgång som producerar livsmedel, bioenergi från skog och åker, elenergi från vind och vatten och kanske framför allt som den plats för rekreation och semester som den verkligen är. Tysken, holländaren och norsken har kommit till den upptäckten, det är nu hög tid för svensken att även vi göra det.Om vi tar och stannar till en stund vid just elproduktion och tar min egen, till befolkning lilla, hemkommun Strömsund som exempel så produceras det årligen 256 GWH, eller i andra siffror elenergi för 50 000 hushåll, bara i Havsnäs vindkraftspark, Sveriges största landbaserade vindkraftspark. Detta alltså enbart från 48 verk av planerade 245 i kommunen.

Jämför vi då vad vi ger med vad vi får så finns det i Strömsunds kommun i dagsläget kring 12 000 invånare som varje dag brottas med höga drivmedelspriser, dålig telefoni och undermålig infrastruktur, som dessutom kan komma att bli ännu sämre. Vi skall i sammanhanget också ha i åtanke att det därutöver finns hela 19 vattenkraftsverk som tillsammans producerar kring 1800 GWH/år.Elbolagen och staten ser nog trots allt på den svenska landsbygden med andra ögon än den stadsboende medelsvensson, då fastighetsskatten på t.ex. vattenkraft hamnar direkt i statens djupa ficka, samtidigt som ni ser på bilden ovan, som föreställer ett av 14 kraftverk i Lule Älv, så påverkar och utarmar den sitt närområde mest.

Kollar man på fastighetsskatten på elenergi tillverkad i min egen hemkommun så får staten i runda svängar in 99 000 000 kr/år, enbart på vattenkraften. Detta beräknat på det genomsnitt Svensk Energi gjort i sina beräkningar på fastighetsskatten för 2012 (5,5 öre/KWh). Räknar vi med dagens siffror, beräknade på E.ON:s siffror) så höjs summan med 45 %. Svindlande summor.

Klarälven, Värmland. Foto, Tankesmedjan Ida.

Att då insinuera att landsbygden enbart kostar storstadsområdena pengar är direkt felaktigt och en samtidig spottloska och knytnäve i ansiktet på glesbygdsbefolkningen som kämpar för sin överlevnad varje dag.

Det är en oroväckande utveckling som Sverige fortfarande står och har stått inför sedan mitten av 1900-talet, nämligen den accelererande urbaniseringen. En sak är dock säker, det är ju trots allt omständigt att flytta skogen, forsen och fjället vid vindkraftverkets fot in till en stad, även om ni nu anser Europas snabbaste urbanisering som naturlig. Det är hög tid att införa regionaliserade skattebaser nu.

Christer Mattsson, centerpartistisk skogsmästarstudent och ivrig decentralist.

Tack så mycket grabbar för lånet av bilden, Sista Droppen!

Se också gärna debattartikeln:  Sista Droppen – Hotet mot livet under ytan

www.svenskenerig.se, secondopinion.se,

Ny information och nya siffror rörande fastighetsskatt.

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page