Christel Gustafsson

Landsbygdsstrateg på Jordbruksverket, driver landsbygdsfrågor brett internt, men har även en roll att lyfta landsbygdsfrågorna utåt till samhället, med syftet att höja kunskapsnivån kring vilka frågor som är viktiga för landsbygden.

Trattkantareller är ett trevligt höstnöje. När jag väl hittat den första ser jag massor. Det går inte att blunda för dem. Och jag tänker att det är lite lika med normer. Man måste vara inställd på att se dem, och när man väl ställt in siktet går det inte att inte se dem.

Genusglasögon är en träffande term för när man ser normer mellan män och kvinnor. Har någon berättat hur strukturerna ser ut som underordnar kvinnor som grupp är det som att få på sig glasögon som gör att man ser tillfällena när detta sker. Glasögonen går inte att ta av hur som helst.

Vi har, som jag nämnt tidigare, låtit Malin Rönnblom studera några statliga dokument ur ett stad/landperspektiv. Malin ser en maktordning liknande den mellan män och kvinnor. Och, när jag läst hennes analyser kan jag helt plötsligt inte läsa en text utan att göra samma. Jag har fått stad/landglasögon. Vilka ord benämner man staden med och vilka använder man för att beskriva landsbygden? Vilka värden läggs i det urbana och hur värderas landet? Och, det mest spännande, vad är outtalat? Vilka normer är så starka att vi inte behöver skriva dem, de förstås ändå.

Jag läser regeringsförklaringen, otaliga exempel på storstadsnorm. Jag kan se det i ordval, i det outtalade och i det uttalade. Ett exempel är när det i näringslivsavsnittet beskrivs att landsbygden ska utvecklas genom tillgång till högre utbildning. Medan forsknings- och utbildningspolitiken, för staden?, återfinns i en annan del av dokumentet.

Att staden ska utvecklas genom tillgång till högre utbildning är så självklart att det inte behöver sägas, det är underförstått. Tyvärr ser jag mest när normen uttrycks. Alla de gånger när stad och land nämns neutralt går under radarn obemärkt. Det är lite trist, för det blir som att leta fel istället för att leta efter det som är bra.

Det är väl det stora problemet med normkritik, det är just kritik, och uppfattas lätt negativt. Man kan inte förvänta sig ovationer från en majoritet som älskar att bli ”upplysta” om omedvetna oegentligheter.

Häromdagen fick jag en tweet som beklagade sig över landsbygdsgnäll. Twittraren menade inte mig men jag kände mig lite träffad. Usch, jag vill inte vara en som gnäller. Det är ju trist. Samtidigt har jag ju gjort det på senare tid. Medierna lägger ner, det statliga jobben försvinner, landsbygden underordnas staden, resurserna centreras. Stad/landglasögonen ser strukturer som när jag påpekar dem kan ses som kritik eller upplevas som gnäll.

Var vill du bo någonstans? Foto, Tankesmedjan Ida.

Något jag märkt är dock att det i dessa sammanhang är lättare att prata om stad och land än att prata om stadsbor och landsbygdsbor. Självklart är stad inte bara hus och vägar utan också människor liksom landsbygd inte bara är träd och stenar. Överordnar vi stadens utveckling överordnar vi också utvecklingen för de som bor där. Men, att säga detta blir verkligen känsligt. Då finns det stadsbor som känner sig anklagade liksom landsbygdsbor som inte vill göras till ofrivilliga offer. Men, som alltid när det gäller normer är det grupper, inte individer, det handlar om.

Normer är föränderliga i tid och rum. När vi blir medvetna om en norm från förr eller från ett annat land kan det vara komiskt. Tänk att man tänkte så då, utan att ens reagera över hur konstigt det var. Synen på äldre, barn, kvinnor, präster, bönder eller homosexuella som grupper har ändrat sig över tid. Att vara normkritisk är att ligga före i sådana förändringar. Vilket av många kommer att uppfattas som obekvämt eller gnälligt.

Tyvärr är det inte skäl att låta bli.

Jag tror det är nödvändigt att tala om det vi ser och bli medvetna om vilka normer vi gjort till våra i vår tid. Vi bör också analysera konsekvenserna av dem, för att se om det är värt att ha dem kvar eller om det är dags att byta.

Christel Gustafsson

* * * * * * *

Läs mer från Jordbruksverket:

Sluta förneka den urbana normen!

”Staten har lämnat oss!”

Statliga jobb en stor del av arbetsmarknaden, men inte på landsbygden

Landsbygdsmän i bakvattnet?

Gränsöverskridande lantbrukskvinnor

Unga gröna kvinnor vill bo på landsbygden

Ord spelar roll


Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page