Patrik Ohlsson

Patrik Ohlsson är bonde från Höjen, mellan Kil och Edsvalla i Värmland. Ordförande i LRF Värmland. Engagemang i flera av lantbrukets intresseorganisationer, genom åren en ofta återkommande debattskribent i lantbrukspressen och allmänmedia. Oftast rörande det aktiva lantbruket, men även landsbygdsföretagandet och förutsättningarna för att bo, besöka och verka på landsbygden. Skriver varje vecka i LRF-Värmlands medlemsbrev om alla aspekter av de gröna näringarna, från äganderätt via syltkok och Rumänskt hästkött till naturresursen tystnad.

Earth Hour. Vi släcker en timme för miljön. Bra med ett samlat tillfälle att belysa frågor kring hållbarhet men har det inte blivit mest ett avlatsbrev och tillfälle till greenwashing för olika verksamheter i gråzonen. Och i ärlighetens namn, på stora delar av den svenska landsbygden är det en minst lika intressant fråga hur vi ska kunna ha ljuset tänt de andra 8759 timmarna på året.

Tycker att veckans Coop-reklam på TV väl illustrerar dubbelmoralen kring hållbarhet och schysst mat. Pappan pratar om Earth Hour engagerat samtidigt som han lastar varuvagnen med dansk fläskytterfilé producerad med metoder som är förbjudna i Sverige. Där är det svenska lantbrukets moment 22. Ständiga förbättringar vad gäller miljö och djuromsorg som belönas av konsumenterna med att de väljer varor vi inte ens lagligen får producera och handeln slätar över med att uppmana till att släcka ljuset en timme.

Träffade i höstas en bankman. Vi pratade om lansbygdsutveckling och bostäder och bankens utlåning. ”- Ska du bygga hus på landet mer än två mil från Karlstad får du inte låna en krona av mig om du inte bygger vid sjön.” Banken anser att säkerheten blir för dålig om inte läget är det rätta. Nu vill länsstyrelsen öka strandskyddsavståndet på många platser, med andra ord minska möjligheten för folk att få låna pengar, bygga och bo på den synnerligen glest befolkade Värmländska landsbygden.

Den nya strandlinjen – allt växer igen. Foto, Tankesmedjan Ida.

Samtidigt läser vi i tidningen om stränder som växer igen. Jag tycker det verkar vara snarare för mycket strandskydd och för lite strandbruk. Där folk tillåts bo och bruka hålls stränder och marker öppna och håller mörkret borta.

Det är den attityd från myndigheter i hela Norge som gjort att fjordar bebos och brukas och som har gjort en tur med Hurtigruta till en av världens mest spektakulära resor, gårdar och djur på de branta sluttningarna helt ner till stranden. Hus och människor och liv. Vi kommer aldrig bli så många Värmlänningar att det blir trångt vid sjön, möjligen två, tre dagar i juli på Bomsta eller Mangenbaden.

Service och infrastruktur kan ha många skepnader. I Karlstad är begreppet bussgods helt irrelevant men i stora delar av länet är det en viktig funktion både för företag och privatpersoner. Region Värmland består av länets kommuner och är ägare till Värmlandstrafik. Det är dags för ett tydligt ägardirektiv som säger att bussgods ska finnas kvar som en viktig service. En av de saker som gör det möjligt att bo i Rämmen, Mangskog och Dalby.

Om det är Asiens rikaste man eller Finska staten genom Fortum som äger elnätet har kanske inte så stor betydelse, ingen av dem lär ha säkra elleveranser i alla delar av den Värmländska landsbygden som första prioritet med sitt monopol. Kanske läge för ägardirektiv igen? Till Vattenfall att göra nånting rätt för en gångs skull och köpa Fortums elnät när det nu är till salu. Ta hem ansvaret för ett infrastrukturmonopol till Sverige och till skattebetalarnas styrning.

Det är mycket som ska fungera för att vi ska kunna klara uppgiften och det är många som måste hjälpa till praktiskt och med glada tillrop, inte minst från myndighetssverige, men jag säger det igen;

”- Det är siste bonden i byn som håller ljuset tänt.”

Patrik Ohlsson

En tidigare artikel av Tore Eklund i samma ämne: Rätten att använda sin mark?

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page