Margaretha Runvik Wickberg

Journalist, SR Värmland 84-95, SR Väst Skrivarstugan 99-01, startade Förlaget Pärlemor 96 (har bl a skrivit en biografi om John Ericsson), Sebrafilm/Global Kunskap 06-08, Startade Tankesmedjan Ida 2012. Älskar att måla, skriva, väva, segla, timra och mycket annat. Stor familj med många härliga framtider!

Jag kan inte låta bli att reagera när fakta i en artikel eller en intervju blir totalt fel återgiven, ibland medvetet, ibland bara av okunskap. Ingen är felfri, men när man märker att det är medvetet känns det inte bra. Jag tänker mest på Aftonbladets rapportering av Novus väljarbarometer från 14 december, som kan vara ett sådant exempel. Där gavs lättsmält information i form av staplar, där man gav tre olika att jämföra: December, förändringen och resultatet från valet i september i år. Lättläst och överskådligt.

Det var bara det att det inte stämde. Ett av de borgerliga små partierna, som också var det som ökat, rapporterades med en hel procentenhet felaktigt, eftersom man vände förändringsstolpen nedåt 0,5 % i stället för uppåt 0,5 %. Texten förstärkte desinformationen med att inte nämna eller analysera Centerpartiets resultat i undersökningen. Många kontrollerade kanske inte fakta just därför.

Vad gör man med sådan information, eller sådan slirning i fakta? Ska man som väljare lita på fakta i olika tidningar, som man faktiskt ”vet” stödjer särskilda partier eller block? Är det så att den verkliga motståndaren är en annan än den man basunerar ut i media i vanliga fall och att man på många sätt vill vara ”politiskt korrekt” och ge en ”extra” information i en dold agenda på det här sättet?

Det är säkert inte bara Aftonbladet som trots att de beskriver sig som opolitiska ändå driver politik, inte bara i ledaren utan även i journalistiskt material. Ett vanligt sätt är att inte ge information (desinformation) och att ”slarva” med fakta, ge lite svävande omskrivningar och att lita på att folk inte själva kontrollerar eller bry sig tillräckligt. Fast här står det faktiskt:

”Ett misslyckande”

Alla Allianspartier backar. Mest Moderaterna med 2,1 procentenheter, minst Kristdemokraterna med 0,1 procentenheter. KD hamnar därmed ändå under spärren med sina 3,9 procent

Faktum är att jag tror att Novus och de andra räknat fel även på moderaterna… Vi kanske borde kolla alla siffror i en barometer eller väljarundersökning lite bättre!

Min tanke är att alltid själv kontrollera. Mycket kan bli fel på vägen till papperstidningen eller webben. Precis som sladder och rykten blir mycket av det som skrivs ”sanningar” och mobbing (ofta mot enskilda personer) i stället för sökande av vad folk, partier och block egentligen vill säga – och varför. Det ligger ofta en agenda bakom ett budskap, ofta en lobby-aktion bakom en nyhet och alldeles säkert mer fakta bakom en skändning av någon enskild person, politiker eller inte.

Ibland kan bilder bli skeva. utan alla parametrar med i en tolkning av media eller parterna. Foto, Tankesmedjan Ida.

Vi glömmer så ofta att det vi håller på med är precis samma sak som när man står i små grupper och diskuterar, när vi nu i stället vidarebefordrar fakta på nätet. Ta gärna med en liten brasklapp att det kan vara felaktigt, att man inte ska gå på allt. Ilska och förnedringsord är så enkelt att ta till, att påstå att någon är idiot eller tänker på ett sätt som denna/denne egentligen inte alls gör eller kommentera någonting som man ”förstås” skulle gjort eller sagt mycket bättre själv.

Om vi ska få en bra utgång efter det här valet krävs det att vi som röstar faktiskt tänker på vad som händer efter valet. Inte bara kräva att partier och politik ska vändas från ena dagen till den andra och att politiker ska göra det vi själva inte gjorde under valrörelsen: Ta hänsyn till varandra och ha förståelse och kunna lyssna på vad den andre faktiskt säger. När jag läser bekantas aggressiva ord och antaganden, ibland hatiska mot enskilda personer bara för att bevisa att man själv har tänkt rätt blir jag nästan mer rädd än för att andra onda krafter ska ta över. Ibland får man nästan känslan av att det är privata känslor och andra bråk, som får komma ut på det här sättet. Det privata tar över och faktiskt är det ju ofta så att det man säger om andra egentligen berättar mer om en själv. När det kulminerar i personliga påhopp känns det mest obehagligt, tycker jag.

Bli inte en som kastar skit på andra och bara kommenterar och samtycker till vad dina kompisar och partikamrater säger. Lyssna på varandra! Det finns alltid något bra att utveckla och utvecklas till om man gör det.

Det finns ingen som har alla svar själv. (Och man kan ju hoppas att jag har fel?!)

Margaretha Runvik Wickberg.

PS. Jag kanske ska tillägga att det inte bara gäller Aftonbladet utan finns i många andra media, både tidningar, tidskrifter och i etern, som bl a … DS.

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page