Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Låt oss prata om patriotismen en stund. Nationen. Flaggan. Det har ju sannerligen med landet, torvan att göra och det är ju LAND jag ska skriva om här.

För många år sedan var jag på ett politiskt möte, inbjuden för att hjälpa till med en trycksak. Hur det var kom samtalet att handla om svenska flaggan. ”Nej vi kan inte ha en svensk flagga på bild”, sa en välmenande karl. ”Då tror folk vi är rasister”.

Läsebok.

Fort for associationerna genom skallen min. Omslaget till skolans gamla läsebok med texten ”Lyssna till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fästat” svischade förbi i hjärnans vindlingar. Efter kom magister Bergkvist som lärde oss hissa flaggan på Fasteruds skolas flaggstång. ”Man får aldrig låta en flagga stöta i marken” lärde magistern oss. En tredje association handlade om hur vi gick på ojämn linje på regementets ängar utanför Karlstad och sköt skarpt mot en tänkt fiende, luftlandsatt västerifrån. Inte för att det gick en fanbärare i spetsen precis, men nog tänkte vi på Sverige. ”Det här hemska gör vi för vår familj och för vårt Sverige. Hoppas ingen skjuter snett. Blir vi anfallna ska vi försvara oss. Försvara den här torvan och demokratin”.

Köpte en ful fasadflagga

Sedan begärde jag ordet. ”Varför har vi gett rasisterna ensamrätt till Sveriges flagga?” sa jag. ”Är det inte i så fall dags att vi tar den tillbaka?”.

På kvällen när jag kom hem förklarade jag för henne som jag älskar att nu får vi skaffa fasadflagga. Hon visste att jag tycker det är hiskeligt fult med fasadflaggor i ett villaområde, men så fick det bli. Det är vårt land, vårt demokratiska och mångfaldiga land. Då ska vi sannerligen inte låta enfalden ta patent på två av färgerna på paletten. Den gula och den blå.

Nils Hoilgersson på väg över Sverige. Foto, Tankesmedjan Ida.

Trygg hemma först

När jag var ung vietnamdemonstrant sa vi så här och jag tycker så än i dag: ”I nationella befrielsekrig är patriotismen tillämpad internationalism”. Orden kan verka fyrkantiga och motsägelsefulla först, men allt hänger ihop för den här internationalisten. Ska du vara trygg i världen behöver du vara trygg hemma först. Det land i världen som gör sig fri från en yttre makt hjälper andra länder att göra sig fria. Det är först när individen tillåts vara individ som kollektivet kan bli starkt.

Jag vet mycket väl att flaggor symboliserar förtryck för många människor. Att nationen ibland står för en stat vars politik de inte sympatiserar med. Det må så vara men i min ordbok betyder nationen något mer. Det är inte en tillfällighet att samerna firade sin nationaldag för ett tag sedan. Nation kan betyda folk också.

Blå-gul flagga på blå himmel. Foto, Tankesmedjan Ida.

En gästfri hälsning

Nej, jag vill inte stänga gränser. Jag vill ha ett Sverige med fortsatt mångfald. Ett, där svenska folket har många färger och många spännande språk. Patriot måste jag erkänna att jag har svårt att kalla mig, även om jag hejar på vitklädda svenska skidåkare ibland, när andan faller på. Men inte ber jag om ursäkt för vår flagga. Jag kan fortfarande inte låta en fana stöta i marken. Visionen, drömmen? Det är förstås att världen en dag ska vara så rättvis att varken vi eller schweizarna behöver hindra någon invandring.

Det är inte för att stänga andra medmänniskor ute jag vill använda vår flagga. Tvärt om. Jag vill att hon ska vara en gästfri hälsning, så som bondesamhället alltid har hälsat sina gäster välkomna: ”Välkommen, här bor vi!”.

Sven-Ove Svensson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page