Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

För 19 år sedan blev jag till allas förvåning en vän av Ny teknik. Vi stavade det så den gången, stort N, precis som en del frälsta fortfarande tar till gemener när de ska skriva Sociala Medier. Stora bokstäver, stor aktning. Världen är full av folk som tror att störst går först.

Ny teknik, det var datorn, nallen och Internetet. Stort I till internet, för den gången ansåg språkmänniskorna att nätet var ett namn. Nalle kallade vi den bärbara mobilen, ordet var en förkortning av yuppienalle och apparaten såg ut som en mindre likkista och gick att ringa med ska ni veta, ungdomar. Det var väl mest det. Var det något som diverse chefer var överens om, så var det att en telefon var till för att ringa med. Punkt. Hur bärbar den än var. Ring, men håll dig kort, det kostar många kronor i minuten.

En bekant till en bekant hade fått för sig att de första sekunderna var gratis. Därför hade han och hans fru utvecklat en snabbmobilpratningsteknik där hela samtalet tog tre sekunder.

- Hallå?

- Köpöl!

Det fanns visst en funktion som gick ut på att skicka bokstäver, men den var det ingen tillverkare som brydde sig om att visa oss användare. Inte först. Vem i all världen vill skicka bokstäver när det går att prata med varandra?

Påhejad av nallenördarna

Jag har aldrig varit mycket till tekniker. Ändå lät det frestande att leva som frilansjournalisten Herbert Söderström påstod att han levde, från sitt nya hem i Lindefallet, Hälsingland.

- Jag kombinerar den lilla ortens kostnader med den stora stadens arvoden, sa den forne tv-mannen, och tog uppdrag i huvudstaden men skötte dem hemifrån. Det lät som ett bra sätt att spela med marknadskrafterna, tyckte jag. Det tycker jag fortfarande och en period gjorde jag själv likadant.

Eriksson GH198, 300g. Foto, Lennart Jönsson.

Det var då jag på allvar började inse fördelen. Surfa och så småningom lägga ut texter på min arbetsgivares enkla webbplats hade jag börjat med 1994. Mobiltelefon skaffade jag något år senare. Lika ivrigt påhejad av nallenördarna som mobbad av folk som tyckte det kunde räcka att nås via en lur med sladd. Mobbade jag inte själv en stackare med jour som fick ett viktigt telefonsamtal mitt under en föreställning där jag stod på en scen och kåserade?

Jo tack. Snäll men inte jämt.

 

Köpte likkista

Problemet var att tiden hade börjat gå snabbare för en del, och att just de människorna fort och kvickt hade lärt sig att det gick att få tag i folk direkt. Fick de inte tag i mig gick frilansjobben till någon annan.

Då köpte jag en likkista. Stod på de mest underliga platser i fosterlandet och tog emot uppdrag som fackliga läroboksförlag, räddningsverksenheter, lokala etermediestationer och andra ville ge mig, vänligt nog.

Var det inte det här jag hade drömt om? Sa jag inte till en lokalredaktörskonkurrent i Sunne en gång att drömmen var en fax och ett krönikekontrakt? I många år levde jag den drömmen, även om faxen blivit en dator med e-post eller en mindre videokamera langad fram och tillbaka till stan av en bussåkande kamrat.

Där blev den blyge tuffare

Apparat för vanliga samtal. Foto, Lennart Jönsson.

Numera tillbringar jag tio timmar om dygnet vid en dator, ofta surfande, lika ofta läggandes ut text och bilder på det där nätet. Ibland med lön, ibland som hobby. Titta, det går att surfa med telefonen också. Fota, filma, banda, meddela, e-posta, spela, träna fågelläten, mäta löprundor, kolla kartor… allting kan den där lur´n. Sociala medier stavar jag med små bokstäver, men min aktning för deras möjlighet är stor så det förslår. Ibland kan människor störta regimer med den teknikens hjälp.

Ibland kan man bli övertalad med milt tvång att börja facebooka också, och upptäcka att det gör den blyge en aning tuffare. Till slut hamnade jag på Instagram med, men har valt att ligga lågt med familjebilderna. Där med. Lite distans får man ha som gammal Nalleskeptiker.

Sven-Ove Svensson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page