Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Om det blir riktigt kallt smäller det i granarna som pistolskott. Det är cellulosan som exploderar, skriver en vän på facebook. Stämmer det? Jag hade glömt de smällarna. Senast jag hörde dem var på 1960-talet. Nu för tiden rör jag mig inte mycket i granskog när det är smällkallt.

Vad kommer mina barn att minnas då de är kring de sextio? Pizzans guldår, när det fanns sex pizzerior i Forshaga tätort? Tider då en quattro var en quattro. Kvällar när Gino på Värmlandspizza var en rolig karl att slänga käft med och som läste deras fars krönikor i länstidningen och kommenterade dem när vi köpte quattro och cappricciosa.

Min idé att starta en hackkôrveria i Rom har Gino aldrig trott ett dugg på. Ändå är han en av få pizzabagare jag stött på som verkligen är från Italien. Som om det nu skulle spela någon roll, jag ska ändå inte prata med pizzan och förresten kan jag bara två ord på italienska. Ciao och si. Det är väl inte spanska, det där siet?

Våras för dokumentärfilmen

Granen smäller och i våra liv våras det för dokumentärfilmen. Att det bara skulle vara dåliga program på tv har vi aldrig förstått. Det handlar om hur du väljer. En kväll zappar vi till vår favorit, Kunskapskanalen. Slötittar i 30 sekunder på en dokumentärfilm som filmarna kallar Raviolins världsturné. Sedan slötittar vi inte längre.

Med våldsam kraft äter grävskopan sig ner i dagbrottet i Brasilien, medan arbetarna hoppar omkring livsfarligt nära och plockar mineraler i väskor. Det ska bli konservburken till raviolin, men det förstår jag inte än.

Hårt slit över hela världen

Hur många djur, grödor, länder och människor är inblandade när en burk ravioli ska produceras? Det är frågan bakom programmet, som varvar livfulla produktionsbilder med eftertänksamma intervjuer med arbetarna i de olika länder som är inblandade då raviolin blir till.

Ravioli på burk. Foto: Sven-Ove Svensson

Jag får följa tillverkningen från Brasilien där själva konservburken tillverkas, fortsätta till Danmark och grisköttet, Polen och koköttet, Portugal och tomaterna samt Frankrike där burken fylls och allra sist se den nå butikshyllan i Finland.

Tydligare har jag aldrig sett globaliseringen skildrad. Transporterna, de slitna arbetarna, det mångkulturella Europa. Gruvarbeterskan med 12 barn. Den polske slaktaren som har en älskarinna på Irland och en flyktplan. Kvinnan i Ukraina som inte vill gå i pension än, för hon tycker om att arbeta. Den unge danske grisuppfödaren som längtar efter en flickvän. Den romska flickan i Rumänien vars pojkvän inte erkänner barnet för att hon är rom. Lantarbeterskan i Portugal som vill vara frisk och kunna jobba, så dottern kan börja på universitetet.

Min första ravioli i Dover

En farlig grävskopa vid dagbrottet i Brasilien. En rökpaus i slakteriet i Polen, sprattlande nyslaktade kor. Stressen vid tomatsorteringen. Allt presenterat genom en burk ravioli, livfullt och spännande skildrat. Vi är så lika vi människor, så olika och så lika. Samma drömmar, samma slit, samma glädje.

Själv åt jag mitt livs första ravioli en kväll vid lägerelden uppe på höjderna ovanför Dovers vita klippor. Runt elden svenskar, danskar, amerikaner och engelsmän. Vi var unga, vi sjöng och allt var möjligt. Det är det fortfarande. Om ravioliburkens turné runt jordklotet visste vi mycket lite.

Sven-Ove Svensson

Raviolins världsturné (Dokumentärfilmen på UR Play går att se till och med lördag 20 juli 2013).

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page