Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

En gång lade jag ut en bild på Instagram. Den föreställde vår polisstation i Forshaga. När vi flyttade hit för drygt 30 år sedan var den bemannad och minst en gång ringde jag till och med dit på kvällstid och fick svar.

Nu är läget ett annat. Sist jag tittade hade de öppet helgfria tisdagar 10.00-12.00, så vitt inte något hade hänt. Några forshagapoliser finns inte längre.

Min bild som jag lade ut för ett tag sedan handlade om det. När en polisstation sällan får besök inifrån, då händer det att den förfaller. Det är precis vad som har skett hos oss. De har inte lyckats hålla persiennen mot Esplanaden i fullgott skick. Den glipar.

Eller är det just vad de har, försatt den i fullgott polisiärt skick? Tänk om det är medvetet? Tänk om det är meningen att vi medborgare ska tro att det står en fullt beredd polis och tittar ut genom glipan i persiennen, dygnet runt? Ivrigt spanande på de meter av Esplanaden, Forshaga, Svealand, Sverige, Norden, Universum som går att se genom glipan?

Så gick min fundering den gången och jag gillar fortfarande att skoja om eländet. För ett elände är det och allvarligt är det. Vi är ju inte den enda mindre tätort i landet som polisen flytt ifrån. Det finns många platser som skulle vara glada om de åtminstone hade en glipa i en persienn att visa upp.

Polisiär öppenhet. Foto, Sven-Ove Svensson.

Ingen att skicka

Den här utvecklingen började redan när jag var SOS-operatör på 1980-talet. Då, när det vanligaste svaret jag fick av mina vänner hos polisen i länet var:

- Ja’ har ingen å skecke.

De hade ingen att skicka. Sedan dess har Leif GW och andra varnat för den utvecklingen, men i fosterlandet glipar persiennerna. Detta är förstås inte de enskilda polisernas fel. Jag känner kloka poliskvinnor och män som gör så gott de kan, trots uppförsbacken. Skulle journalister framställas som sådana regelmässiga idioter som poliskåren ofta skildras som, då skulle det bli ett himla liv.

Vägrar hetsa

I en del debattforum där jag rör mig är det populärt att klaga på polisen även av andra skäl. Visst, man kan fundera på om det var rätt att ge nazisterna demonstrationstillstånd i Jönköping just den första maj. Man kan skaka sitt huvud åt den lilla polisstyrka som dök upp vid första Kärrtorpsdemonstrationen, när nazisterna anföll.

Det hindrar inte att jag känner många poliser med helt andra värderingar än de som vissa debattörer antyder. Poliser som är medkännande och skickliga yrkesmän och i vissa fall ägnar sig åt både partipolitik och antirasism på sin fritid. Här på trakten har vi goda exempel på det. Antipolishetsen vill jag inte delta i.

Problemet är inte i första hand poliserna, det är politiken. Hur var det nu det stod exakt på anslaget på ytterdörren i Forshaga? ”Störningar i öppethållandet kan förekomma.”

Störningar? Förr kom polisen på stört.

Sven-Ove Svensson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page