Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Då och då dyker frågan upp i inlägg och debattartiklar. Det är dags för en kommunreform tycker den ene efter den andre. Här på trakten finns det till och med de som vill göra en kommun av hela Värmland.

Det är alltid effektivitetens vänner som tycker så. Den sorts effektivitet som de själva tror på. De bläddrar sällan i några synonymordlistor, men om det hände skulle de bara se två av synonymerna till ordet. Kraft och styrka.

Visst, vem vill inte ha en förvaltning som är stark och kraftfull? Det hade till exempel varit bra om de som underhåller våra järnvägar haft råd att vara kraftfulla de senaste tjugo åren. Vem vill inte ha snabba beslut när vattentornet läcker eller gatlyktorna slocknar?

Problemet är bara att ibland är stordriften ingen fördel. Effektivitet kan betyda faktisk verkan också.

Forshaga kommun.

Vad är skillnaden?

Själv bor jag alltså i Värmland. Vi har 273 000 invånare. Kommunen heter Forshaga, den har 11 000 invånare. Märker du någon skillnad?Skillnaden är mängden. Det är klart att det inte är särskilt klokt att ha småkommuner på 2 – 4 000 invånare. Där går gränsen för min sentimentalitet.

Gränsen för effektivitet, som jag definierar den? Egentligen är frågan fel ställd. Demokrati handlar inte bara om effektivitet. Då kunde vi lika gärna välja oss en upplyst diktator, så vi fick lugn och ro sedan. Men om jag ändå ska fundera något lite i effektivitetsbanorna, det måste vi förstås också göra:

- Vad är bäst för mig som invånare och för hela det lokala samhället, om gatlyktan slocknar eller vattentornet töms?

Känner man sina politiker? Foto, Tankesmedjan Ida.

Folk jag känner

För mig handlar svaret om att känna folk. I Forshaga är det så väl ordnat, att jag känner vårt kommunalråd. Ibland gillar hon det jag skriver på facebook. Ibland gillar jag hennes statusar. Ofta tycker jag om det hon och hennes kamrater beslutar, någon gång har jag kritiserat det skarpt. Jag vet var hon bor, det är grannhuset till vårt första hem här på orten.Rör jag mig i kommunen en vecka är det troligt att jag träffar åtminstone 5-6 politiker av olika färg, som jag känner. En i fullmäktige bor på gatan nedanför vår, jag ser hans hus just nu. En ersättare i en av nämnderna bor på samma gata som vi. Jag kommer inte att rösta på någon av dem i år heller, men jag tycker om att de finns, några hus bort.

Svaret från Nyed

Precis så många politiker behövs det, att alla kan känna närhet till någon, även om de inte bor exakt i grannskapet. Precis så stor behöver en kommun vara, att kommunalrådet vet var vattentornen står och åt vilket håll vatten brukar rinna i kommunen.

På 1970-talet skulle min barndoms hemkommun Nyed ätas upp av storebror Karlstad. Då passade våra lokala politiker på att handla för det som fanns kvar i kommunkassan. Pengarna gick till två saker. De byggde ett nytt ålderdomshem. De byggde ett reningsverk.

Varför tog de inte pengarna och for in till Karlstad och lade dem i den nya storkommunens kassaskrin? Där tror jag du har svaret.

Sven-Ove Svensson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page