Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Det är inte så svårt, egentligen. Staden är också en hembygd, precis som den landsbygd där jag växte upp och det mindre samhälle där jag bor i dag. Var och en har sina platser, människor och händelser att hänga upp livet och minnena på.

En tramper inte i maten, sa farfar när jag gick i havreåkern. Två mot en är fegt, sa vi på skolgården i Bäckelid. Slå inte den som ligger. Strax innan Smedkul, om du kommer österifrån, är det ett stort, djupt dike på väg uppför den lilla backen. Där är det ett bra smultronställe. Kovallen, som vi tränade fotboll på, hette så därför att det var en kovall och det var också just därför som vi inte behövde några koner när vi skulle träna dribbling. Det hade korna sett till. Vårt språk hade inte ordet tjej, hos oss var du tös och sedan fruntimmer om du var kvinna. Båda orden var helt neutrala.

Hur lång katalog vill du jag ska göra? Sådär såg min barndom ut. Det är klart att den har präglat mig. Precis som andra har fått lära sig att film är bäst på bio, att den gula hinnan, det är känt, den borstas bort med Pepsodent. De glömmer aldrig vår mest kände idrottsmans rollprestation i den reklamfilmen. Kanske undviker de fortfarande A-brunnar men trampar glatt på varje K-brunn de hittar. Allt medan de minns kvinnan som spelade orgel på torget och han som gick i shorts mitt i vintern.

Ett smultronställe. Foto, Tankesmedjan Ida.

Bästa sortens ort

Vi är inte så olika, vi människor. Vi behöver de där markörerna som får oss att minnas och gör oss till dem vi är. Land eller stad, mycket är lika och något skiljer, men markörerna behöver vi.

Själv bor jag i den bästa av ortsorter. För mig är tätorten med drygt 6 000 invånare lättast att trivas i. Då är jag visserligen inflyttad och känner inte av de mer negativa sidorna av den sociala kontrollen.

Här är hus och lägenheter billiga. Här känner jag våra politiker, många av dem. Här finns mat att handla, biograf, bibliotek och buss. Vill jag göra krogrunda (fast det vill jag inte) så är staden inte långt undan. Här har jag skogen två minuter bort, sedan fortsätter den ända till Sibirien om jag vill gå långt. Här finns varg och bilhandlare, det är bara att välja.

Här syns det tydligare

Jag brukar säga att jag vill lära mig så mycket som möjligt om mitt Värmland, dess nutid och historia, för genom att förstå Värmland förstår jag världen. Den senaste tiden har jag börjat inse att det är samma sak med min hemort sedan 31 år.

Forshaga är mitt livs lärcenter, som sakta men envist försöker berätta för mig hur människors liv är, har varit och borde vara. Jag ser allt det mycket tydligare här.

Sven-Ove Svensson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page