Bengt Wadensjö

Bengt Wadensjö är biskop emeritus i Karlstads stift i Svenska kyrkan efter att ha varit biskop i Karlstads stift 1986-2002. Han är sedan 1997 ordförande i Pilgrim i Sverige, som han var med och grundade på initiativ av turistcheferna i Säffle och Arvika. Wadensjö blev docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet 1971 och direktor för det 1997 grundade Centrum för Samtidsanalys, samt har också varit direktor för Ersta diakoni och styrelseordförande för Svenska Institutet i Alexandria. Skriver mycket numera och bl a då bokmanuset med titeln ”Gud skapade också glesbygden”, som denna krönika kommer ifrån.

Funäsdalen är mest känt för sin skidåkning och sina sporthotell i gränslandet mellan fjälltopparna och Ljusnans dalgång. Men där finns också annat. Där finns ett helt fantastiskt fjällmuseum som invigdes av kungen 1999. Vid invigningen var museet skuldfritt tack vare bidrag från EU, kommunen, samt gåvor om inte mindre än tre miljoner kronor från enskilda. 2001 fick museet en specialrekommendation i The European Museum of the Year Award och har alltså papper på att vara ett av Europas bästa museer.

I museet finns en permanent utställning om livet på fjället och i fjälldalen genom tiderna. Därtill anordnas speciella kulturveckor med olika innehåll. Intill museet ligger Fornminnesparken, ett Skansen i miniatyr med gamla byggnader från bygden.

Att komma till Funäsdalen är ett helt företag. Man kör söderifrån in över till gränsen mot Härjedalen, genom Sveg, vidare de tio milen till Hede och sedan ytterligare sex mil i en ändlös uppförsbacke. Mot slutet av resan börjar det äntligen går nerför och en liten fjällby breder ut sig inför resenärens ögon. Funäsdalen är en liten by med ca fem hundra bofasta ortsbor. Med nästan fjorton mil till närmaste tätort med mer än tre tusen invånare, Sveg, kan byn därför obestridligen kallas glesbygd.

Härjedalens Fjällmuseum. Foto, Härjedalens Fjällmuseum AB.

Ett museum av denna klass kommer inte till av sig själv. Det kräver eldsjälar medvetna om sin bygds kultur. Lanthandlaren Erik Fundin, född 1843, började samla gamla föremål och tog 1893 initiativ till Härjedalens fornminnesförening. Han var som eldsjälar ibland ensam med sina visioner. Han mötte oförstående men också uppskattning – Kungliga Vitterhetsakademins silvermedalj och diplom 1913 och Illis quorum av åttonde storleken 1923 vittnar om att hans insatser nådde nationell uppskattning.

Erik Fundins entreprenörsanda levde vidare i ett antal eldsjälar i bygden. Anna Pojkas, Tage Persson, Rolf Arne Uleus och Ulf Hansson är några. I projekteringen deltog också Sten Rentzog från Jamtli i Östersund.Erik Fundins samlingar var början till det moderna museikomplex, Härjedalens fjällmuseum, som idag väntar på besökaren. Den permanenta utställningen omfattar 1 700 föremål. I samlingarna finns ca 15 000, men alla kan av naturliga skäl inte exponeras. Museet visar bruksföremål från böndernas, samernas och brukens värld. Barnen kan i en lekstuga klä sig i säterkläder och mjölka korna eller fiska i dammen. Därtill ordnas specialutställningar. I museet finns en turistbyrå. Vidare är för närvarande en arkeolog projektanställd.

Huvudman för Härjedalens fjällmuseum är den ideella föreningen Härjedalens fornminnesförening. Vid museet finns ca 7 – 8 anställda. Museet drivs med hjälp av kommunanslag samt intäkterna från de många besökarna som främst kommer från Sverige och Norge, men även från kontinenten och USA.

"Grand Hotel Flåten" vid Skarvarna. Foto, Pål-Nils Nilsson - Okänt datum.

”Grand Hotel Flåten” vid Skarvarna. Foto, Pål-Nils Nilsson – Okänt datum.

Området runt Funäsdalen är rikt på fornfynd, så det är väl motiverat att ha en arkeolog knuten till arbetet. I byns omedelbara närhet finns Vivallen och Hedningsgärdet, två platser vars namn leder tankar till förkristen kult. På båda platserna har utgrävningar skett, som bekräftar bosättning under järnåldern. Lite längre upp längs Ljusnan ligger ett litet järnåldersgravfält, Flon.

Det är inte så märkligt som det låter med rika fornlämningar i denna fjällbygd. Det klimat vi har idag har vi inte alltid haft. Genom att sammanställa prov från borrkärnor i isen i Antarktis och Arktis har man kunnat konstatera att nordgränsen för medelhavsklimat gick i höjd med Östersjöns södra strand 300 f Kr – 300 e Kr samt 800 – 1300 e Kr, alltså samtidigt med Romarriket och Sveriges inlemmande i den europeiska trosgemenskapen. Den senare perioden sammanfaller i tiden med de fynd som gjorts på Vivallen och Hedningsgärdet.

Funäsdalsbergets linbana. Bilden troligen från mitten av 1970-talet. Foto, Pål-Nils Nilsson – Okänt datum.

Det var alltså betydligt bättre förutsättningar för jordbruk och boskapsskötsel under de tider då fornlämningarna i bygden avsattes. Klimatet var kanske som det är idag i Mälardalen, kanske till och med något varmare. Till detta kommer att västra Härjedalen ingår i en levande odlingsbygd, som breder ut sig på den norska sidan. Detta var med säkerhet ännu mer accentuerat under värmeperioderna.

Funäsdalens närmaste tätort ligger på den norska sidan om dagens gräns. Härjedalen är ett eget land med egna traditioner. På den norska tiden, fram till freden i Roskilde 1658, hade Härjedalen en självständighet inom det norska riket som skiljde sig från den ställning Jämtland hade. Härjedalen var en egen provins i det norska riket.

Funäsdalen Rörosvägen 1970-tal. Halvar Ers, Enqvist varuhus, busstation. Foto, Bengt Svensson Funäsdalen.

Härjedalen ligger i gränslandet, inte bara nationellt och kulturellt, utan också andligt. Det fascinerande ordet Hedningsgärdet leder tankarna till en tid när kanske samisk kult utövades samtidigt med kristen. De kristna gav den samiska kultplatsen dess namn. Idag har man byggt ett enkelt kapell på Hedningsgärdet. Av ett samiskt kultcentrum blev ett kristet kulturcentrum. På olika sätt har kraft hämtats från den andra världen.

Härjedalens fjällmuseum är ett kulturcentrum och bygdens stolthet. Det ger ortsborna en självkänsla de annars inte skulle ha. Hur är det då att vara människa i glesbygd. Vilka blir konsekvenserna för livsstilen och känslolivet?

Bengt Wadensjö

November 2012 publicerade Tankesmedjan Ida ett annat kapitel i den kommande boken:  Vamlingsbo – det sakrala i ny form

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page