Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Land kallar hon det, redaktören för den här webbplatsen. Onsdagskrönika Land. Ändå ser jag mer asfalt per dag nu för tiden än jag gjorde per halvår när jag växte upp. Hur var det en bekant sa, när vi hade förlorat folkomröstningen om kärnkraft?

- Jag längtar efter våta gatstenar…

Ammi hade sannerligen inte ändrat sig om den livsfarliga atomkraften. Däremot tror jag hon hade fått nog för ett tag av idylliseringen av landsbygden, odlandet i trädgårdsland, de röda stugorna och grusvägarna. Jag misstänker det.

En vandring i öknen

Det var för övrigt en åkomma som drabbade en stor del av miljörörelsen. Uppgivenheten. Vissa gjorde förstås parti av sitt engagemang, till viss nytta för opinionsbildningen men också till skada för enheten. Andra var vänsterpartister eller centerpartister och tog kärnkraftsfrågan vidare med sig inom sina partier.

Men väldigt många av oss gick in i tröttheten. Trötta på att ha rätt men få fel – konstaterade vi vemodigt att de partier vi trott på inte var med oss i den viktigaste miljöfrågan, den viktigaste frågan över huvud taget. Det blev till att vandra i öknen. Där går jag omkring om dagarna sedan dess. Våta gatstenar eller fortsatt grusväg, öken är det lika fullt.

Åkte skridskor till skolbilen

Land. Det är så lätt att idyllisera den där landsbygden där jag växte upp. Ibland har jag gjort det själv också, för visst fanns idyllen. I östra Nyed var det ingen som pangade rutor, skickade bluffakturor eller använde starkare droger än brännvin. Det är sant. Den sociala kontrollen och samhällssolidariteten var för stark. Folkkulturen om du så vill.

Och ändå. Inte är det någon tebjudning att vara vägsamfällighet och tvingas sköta sina tre kilometer grusväg per traktor varje morgon när snön har fallit. Inte när korna samtidigt står i ladugården och skriker och vill bli mjölkade.

Resultatet blev att det gick att åka skidor två kilometer bort till skolbilen många mornar på vintern. Mitt i vägen. Någon gång kunde jag till och med åka skridskor där. Det gillade den här evige motionären. En gång var vi insnöade, bokstavligen insnöade, i tre dygn. Det gillade jag också men någon idyll var det inte.

Snöig stig till dass. Foto: Ellinor Henriksson

Ordet inte uppfunnet än

Utedass är heller inte lika romantiskt när det är 20 grader kallt, som när du hyr en stuga på Åland mitt i varma sommaren och kan se ut över havet från öppen dassdörr.

Farmor satt aldrig med öppen dörr och glodde ut på vår vedbacke, det kan jag garantera. I östra Nyed var ordet ”vil-drita” inte uppfunnet än. Sådant fick de syssla med i tätare orter.

Vi vilade aldrig på dass.

Sven-Ove Svensson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page