Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

I sju veckor har ett program i TV4 gestaltat det jag vill ha sagt med de här krönikorna. Inte själva programmet, det vore att ta i, men däremot den rörelse som växte fram runt några av deltagarna i programmet. De jag känner till. Jag tänker på Körslaget och kören från Munkfors.

Skärmavbild, Team Book – Munkfors, Facebooksida.

Vissa i den kören känner jag, några är bekantas bekanta, andra är bekantas barn.

Plötsligt stod vår brevbärare från min förra arbetsplats mitt i en rosa kör och sjöng på bästa sändningstid om lördagskvällarna. Plötsligt stod tvillingdöttrarna till en av mina arbetskamrater i samma tv-ruta och körde solo. Plötsligt fick jag se min facebookkompis sjunga Elvis så platt-teven vibrerade.

Inte vet jag om min kör sjöng allra bäst varenda gång. Bra nog, bättre och bättre men möjligen inte alltid bäst, fast deras version i finalen av The Rose var magisk. Vad de definitivt var bäst på i Munkfors var att ställa upp för sin bygd. Hela tiden. I sju veckor handlade det om David mot Goliat. Om den lilla lilla 3 600-personerskommunen mot resten av världen. Revanschen på storsamhället.

Fullt på torget i Munkfors söndagen den 6 oktober när Team Book uppträdde på hemmaplan. Showen hette ”Hjältarnas återkomst”. Foto, Sven-Ove Svensson.

Ingen förnedring

Kampen för att inte Sverige ska spricka mer än det redan har gjort kan se ut på många sätt. Ibland blir det inga jättelika demonstrationer, stolta paroller och storslagna tal från talarstolar. Ibland består solidariteten av att folket på en alldeles vanlig sliten liten bruksort reser sig tillsammans, glömmer Jante och olika uppfattningar och säger att ”Nu jädrar gör vi det här tillsammans. Nu tar vi dom!”  Och allt detta bara på grund av ett enkelt lekprogram i en glättig reklamkanal. Metoden är oväntad men kampen ändå den samma.

För mig handlar det om vänskap och solidaritet. Jag tycker så mycket om att de lyckades. Det är så gôtt att ge cynikerna fel. Det är så skönt att programmet är ett av få i sitt slag, där det inte sitter en jury och förnedrar, inga ö-råd som lär Sveriges barn att egoismen ska segra.

Insamling av supporterröster i Munkfors. Foto, Richard Persson.

Insamling av supporterröster i Munkfors. Foto, Richard Persson.

Glesbygdens sak

Därför har jag förvånat mig själv med att sitta och ringa och rösta om lördagarna. Därför har jag skrivit flera inlägg på min blogg om mina vänners kamp, inlägg som slagit besöksrekord. Varje gång. Därför har jag beundrat de fantastiska munforsbornas sammanhållning när det gäller.

Munkfors sak är vår, skrev jag på bloggen. Underrubriken var underförstådd: Hela Sverige ska leva. Det är vad Körslaget handlade om när två småkommuner som Munkfors och Töreboda nådde ända fram till finalen. Det bor en glesbygdsvän i hjärtat på svenska folket, det var därför vi röstade.

”Just nu är det ju faktiskt kul å va ifrå Munkfôrs” skrev en kvinna på facebook stolt. Precis så kändes det, när varannan kommuninnevånare fyllde torget, näst sista söndagen innan finalen. En hel bygd hade fått sin självkänsla tillbaka, mitt i den allvarsamma leken.

Än en gång, grattis go’vänner, andraplats är inte illa av en av Sveriges minsta kommuner och bra jobbat ni som vann. Sverige lever, Munkfors och Töreboda regerar – och ”Small is beautiful” som vi säger på Grossbolstorp.

Sven-Ove Svensson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page