Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

 

Lördag i september. Folkrusning till skördefesten på Värmlandsnäs. Försäljarna gör storaffärer på allt från närpromenerat kött till hemväxt dill och hitknallad kalvdans. Sol över hela provinsen.

Själv bilar jag i Fryksdalen långt därifrån, stannar till och ser en tröska skörda den legendariska åkern vid gården Där Ner, den som fick bli förebild till Ingmarsgården när Selma Lagerlöf skrev sitt epos Jerusalem. Dagen därpå besöker jag så marknaden, först vid mitt smultronställe, gårdsbutiken Grön Ko i den gamla järnvägsstationen iVärmlandsbro utanför Säffle. Inte fullt så mycket folk i dag säger de som vet, men min roligaste facebookvän Lars Nilsson säljer kalvdans och drottningsylt på svenska, norska, amerikanska och finurlig värmländska.

Lars Nilsson

- May I take your picture, avbryter jag hans samtal med en köpintresserad amerikanska. I need it to scare my children with. Får jag fotografera dig, Lars, jag behöver bilden för att skrämma mina barn med.

Skördefest

Han skrattar och rättar till anletsdragen framför min mobilkamera. Den unga amerikanskan ser förskräckt ut innan vi förklarar. Facebook you know, vi har den tonen ibland, Lars och jag. Hon vet ju inte att jag tycker att han är en spännande marknadsknalle som fått mig att hitta min barndoms kalvost igen (kalvdans säger Lars och alla andra värmlänningar utom jag). Han är dessutom den roligaste skrivaren jag möter på facebook. Bilden kommer inte att skrämma ett enda barn eller barnbarn.

 

Viktiga sociala medier

Varför skulle inte skördefesten och dess knallar finnas i de sociala medierna? Självklart gör de det, folket finns ju där. Grön Ko har en fin webbplats som berättar om syftet med den miljövänliga kombination av restaurang, saluhall och kafé. Varorna är närproducerade, det är dialekten bakom disken med.

- Dä’ fullt inômhus, så du får äte ute i tälte’.

Grön Kos webbplats skriver mycket riktigt att deras djur från egen gård ”föds upp naturligt och betar endast gräs och är därför långsamtväxande. Djuren går utomhus under perioden april/maj t o m oktober, vintertid går de i öppna stall med möjlighet att gå ut och utfodras med syrat gräs, så kallat ensilage. Djur som växer långsammare ger ett mer marmorerat och därmed smakrikare kött. Djur som endast föds upp på gräs får även högre halter av omega 3, som ger ett nyttigare kött.”

Det öppna landskapet är hotat

Den uppfödningen har fått fler och fler av mina vänner att börja stanna till vid den gamla stationen. En annan som förstått de sociala mediernas betydelse är mjölkbonden Elisabeth Bäckström i Åmål. Hennes facebooksida Rädda mjölkbönderna har drygt 18 000 gillare när detta skrivs. Det började som en protest på facebook men nu har hon även en blogg med samma budskap. Så här skriver Elisabeth:

”De öppna landskapen försvinner när bönderna försvinner!

Sverige är det enda land i världen där mjölkkor har rätt att gå på bete och den unika svenska betesdriften är något som allt fler konsumenter känner till. Vad som däremot inte är lika väl känt är att den svenska mjölkproduktionen inom många områden är världsledande. Ett exempel är att våra mjölkkor är bland de friskaste i världen och att antibiotikaanvändningen ute på de svenska mjölkgårdarna är världsunikt låg. Ett annat är att den svenska mjölkproduktionens klimatbelastning ligger långt under världsgenomsnittet, tack vare mjölkbönders ambitiösa klimatarbete ute på gårdarna. Det är därmed ingen överdrift att påstå att svenska mjölkprodukter motsvarar det många konsumenter efterfrågar, nämligen närproducerade, klimatsmarta livsmedel från friska kor som får gå på bete.”

Är de svenska bönderna på väg att dö ut? frågar hon på facebook och svarar själv: ”Om inte vi bönder får er konsumenters hjälp så är inte det längre någon fråga utan verklighet.”

Oavgjort mellan ko och lastbil

Inne på Grön Ko är det kö vid disken och folk går ut med sina tallrikar till serveringstältet. På europavägen strömmar bilar förbi, vissa stannar, några för första gången. Kanske fler än jag som håller på att hitta ett nytt favoritställe på jordklotet?

En sommar när våra barn var små skulle familjen åka till Åland och fiska. På vägen mellan Forshaga och färjan i Stockholm tävlade vi i bilen för att göra resan roligare. Barnen räknade kor och vi vuxna räknade mötande lastbilar. Resultat: nästan exakt lika många.

Undrar vem som skulle vinna nu, 25 år senare? Korna eller långtradarna?
Nej, det undrar jag inte alls.

Behöver varandra

Land och stad. Det är klart att vi hör ihop och behöver varandra. Låt bara inte stadens beslut utarma den tiotusenåriga och alldeles utmärkta mänskliga uppfinningen jordbruket.

Ingen förbiilande lastbil gör kulturlandskapet lika öppet och vackert som den betande kon. Tradarna har mycket gôtt ombord de med. Men bevare mig för den dagen då lastbilar måste hämta min frukostfil i bortre Bayern, till en villaglänta i ett igenskogat Sverige. Bevare mig för sådan filkörning.

Den dagen har balansen mellan land och stad sannerligen gått åt skogen.

Sven-Ove Svensson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page