Lizette Ivarsson

21 år och bosatt utanför Helsingborg. Har studerat Sociologi vid Lunds Universitet. Nyfiken och positiv själ, som just nu arbetar som lärarvikarie.

Jag var nere vid havet nu ikväll, så vackert. Fick jätte mycket gåshud av att lyssna på vad vågorna hade att berätta. Fick en känsla av att bada, jag vill rena mig själv. Så jag sänkte mina händer i havet. Om jag hade haft en handduk med mig hade jag nog velat bada, känna det kalla vattnet omfamna min nakna kropp – som kyler min själ. Du kan inte omdana sig själv utan lidande, för du är både marmorn och skulptören.

Alla förhållanden ser olika ut och är uppbyggda kring diverse roller som grundar sig i de olika personlighetstyperna och vilka som är en människas starka och svaga sidor. Är det ett förhållande som grundar sig på att man söker efter något som man själv fattas, som kan kompenseras? Är det verkligen kärlek, eller är det en form av beroende som skapas i relationen? Eller är det ett förhållande som grundar sig på att man får utlopp för härskartekniker – där man mår bra av att känna sig överlägsen, eller kanske till och med tvärtom – underlägsen.

Oavsett vad ett förhållande grundar sig på är det en stor del som missar att förstå sig på sitt förhållande. Man frågar inte sig: Vad får jag ut av det här förhållandet? Och vad är det jag vill få ut av det? Men det största av allt – Vad är kärlek för mig? Det gör man vare sig det gäller vänskapsrelationer eller en parrelation med romantik.

Därför tror jag att många relationer går i kras i onödan – just på grund av att man inte förstår sig på det – eller störst av allt – inte förstår sig på sig själv.

Att börja fråga sig själv, var är min plats i detta universum? Vad är det jag ska utföra? Vad är det jag vill bli ihågkommen för? Frågor som människor i vardagliga samtal kanske uttrycker och pratar om, men kommer de verkligen till den nivån där de får svar på sina frågor som kan vägleda dem genom livet?

Förhållanden är kluriga – det handlar både om att ge och ta – att kompromissa. En handling som kan vara klurigare ibland – för människan är väl egentligen egoistisk? Dock är det viktigt att komma ihåg att inte glömma sig själv, att fokusera på sånt som är viktigt för just dig.

Det är när du börjar att ljuga för dig själv som du tappar tron och hoppet om framtiden. När du väl gjort det en gång är det lätt att göra det igen, du skapar en modell för ett mönster som du kommer in i. Det kan ta tid. Men vid rätt tidpunkt kommer du att komma till insikt om var det ligger – det är bara en tidsfråga – och du kommer att bryta mönstret.

Att hitta sig själv bör vara en prioritering. Gör en det på egen hand eller med hjälp av andra? Människan speglar sig gärna i andra människor – men då är det också lätt att förlora sig själv – och till sist förlorar man sina egna värderingar – vad är en människa utan egna värderingar?

Fråga dig själv: Har jag mina egna värderingar, eller är det min omgivnings värderingar jag bär?

Lizette Ivarsson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page