Sven-Ove Svensson

Sven-Ove Svensson, krönikör och författare, Forshaga. Publicerat ett tusental krönikor i press, radio och tv. Arbetar som webbredaktör på Värmlandstrafik. Driver den egna bloggen Svenssons släng (http://sven-ove.nu) - Tankar kring att skriva, springa, leva och förändra världen.

Titta på bilden från Calle Roque Nublo. För mig symboliserar den någonting mycket mänskligt. Att vi trivs i solen? Visst, men det är inte det jag menar. Att vi gillar att ha roligt? Att det är kul att klä ut sig? Att musik är viktigt? Sant det också, men nej. Då måste du mena det allra viktigaste: glädjen i den mänskliga gemenskapen när vi gör saker tillsammans. Fint formulerat, men det är inte det heller jag tänker på.

Calle Roque Nublo är en gata i Puerto del Carmen på Lanzarote. Dit kom vi flygande en afton i mars, precis som många andra, och så vart det Saint Patrick’s Day.

Vi vet inte mycket om det där helgonet med klöverbladet som förde kristendomen till Irland. Vi har sett på tv hur irländare i New York klär ut sig, färgar Hudsonfloden grön, sjunger och dricker öl. Det är allt.

Roque Nublo. Foto, Sven-Ove Svensson.

Min kropp dansar samba

Nu sitter vi på en restaurang i gamla stan på vår nyupptäckta turistort och hör plötsligt sambarytmer, medan vi väntar på att få beställa en bit kyckling med salta skrynkelpotatisar. Jag tar kameran och går ut i gränden. Där står ett helt karnevalståg uppställt. Det är dagen innan den 17 mars, varenda irländare på ön firar Sankt Patrik redan nu, och nu börjar tåget gå ner mot hamnen. Där är planen omgjord till en festplats med irländska sånger, öl och grönklätt folk.

Irländskt på spansk ö. Foto, Sven-Ove Svensson.

Samban får till och med den här stele svensken att börja dansa försiktigt med valda delar av kroppen, medan resten av mig fotograferar de utklädda barnen, tjejen med trumpeten, de turkosklädda kvinnorna med plymer och så den svarte med guinesströjan och hans kompis med hatten och gitarren.

Människan vill se sig om

Nu ska jag förklara hur jag menar. Finns det något mer typiskt mänskligt än själva resandet? Detta att vi vill ut och träffa andra och se hur de lever sina liv. Märker du inte vad bilden visar? Den föreställer en svart och en vit och deras vänner som firar ön Irlands skyddshelgon i kanten av en spansk ö strax utanför Afrika genom att dansa latinamerikansk samba medan trottoarerna är fyllda av kanarier, tyskar, irländare, holländare och en sambastapplande svensk som tittar på och fotograferar.

Affisch St Patricks Day. Foto, Sven-Ove Svensson.

Här, på denna ö, dit miljoner nyfikna kommer flygande varje år för att titta på vulkaner och bada. Här, där de tidiga invånarna en gång kom från bergen i Nordafrika men blev besegrade av spanska erövrare innan vulkanutbrotten på 1730-talet fick en mycket stor del av dem alla att emigrera åt Kubahållet till.

Jag menar bara att jordklotet är runt och att vi människor reser runt på detta klot, beblandar oss och trivs med det. Det är väl klart att du kan fira ett skyddshelgon från Irland med samba på en nästan afrikansk ö som talar spanska och har en irländsk bar i vart och vartannat gathörn?

Vi är alla afrikaner

Alla människor är inte invandrare. Det finns ett fåtal medmänniskor vid Kalahariöknen i södra Afrika som inte är det. De som vi alla härstammar från. Men det är också allt. Vi andra har vandrat in, var och en till sitt håll. Alla vi som bor i Sydamerika, Nordamerika, Asien, Oceanien och Europa är invandrare. Vi är släkt med de små grupper av afrikaner som vandrade ut.

Samba. Foto, Sven-Ove Svensson.

Det händer att jag tycker det är roligt att Jimmie Åkesson härstammar från en jägare och samlare i Afrikas regnskogar och savanner. När livet syns mig dystert så tänker jag på det. Låt honom stanna men lär honom historia.

Titta på bilden nu. Vi reser. I varje grupp av människor finns minst en som har lust att resa ut i världen och undersöka den. På honom eller henne sitter gummisnodden inte bara fast i köksstolen. I andra änden sitter den fastknuten bortom den blå horisonten.

En dag drar den så hårt att han bara måste ge sig ut. Det var så våra andra världsdelar befolkades, till och med vulkanön Lanzarote. Nästan alla människor är invandrare.

*

Med en irländare är det så ordnat, att om hon träffar en människa på Saint Patrick’s Day som inte bär något grönt, då har hon rätt att nypa honom. Suck. Inte fanken var det nån som nöp mig på Calle Roque Nublo.

Sven-Ove Svensson

Email this to someoneShare on FacebookTweet about this on TwitterPin on PinterestShare on Google+Share on TumblrShare on LinkedInDigg thisPrint this page